22 december
Vi kommer fram till Almuñécar i mörker och måste få hjälp för att hitta vägen. Casa Feliz ligger på en höjd strax utanför staden. Vägen är krokig och det är mycket uppför. Till slut lär vi oss hitta vägen.
Vi gör oss hemmastadda.
Utsikten över Medelhavet är magnifik.
23 december
Det är kallt i huset, värmer funkar inte. Tur att man kan köpa ved! Inte var dag man hämtar hem olivrot att elda med.
Redan andra dagen tycker Marika att vi ska ta tag i den största sevärdheten.
Vägen till Granada går uppåt, uppåt mellan Sierra Nevadas snöklädda toppar, Spaniens högsta. Det är inte alltid man bara kan slinka in på Alhambra så där, men vi har tydligen tur, behöver bara vänta drygt en timme på att få se nazridernas palats.
Det är lätt att bli imponerad av det som är en av världens mest kända sevärdheter. Alhambra är inte monumentalt, stort och mäktigt. I stället är det symmetri, perfektion och harmoni som imponerar, en harmoni som känns i hela kroppen och själen.
Jag gillar sevärdheter. Jag gillar att vara en i mängden av förväntansfulla turister med en kamera på magen. Undrar hur många foton som tas en sån här dag i Alhambra. Mängden verktyg är enorm: Vanliga kameror, surfplattor, telefoner. Och selfiepinnar är populära.
Man blir ödmjuk inför interiörerna i nazridernas palats
Ett av världens mest fotograferade motiv?
 |
| Inte lika sakralt |
Intill Alhambra ligger Generalife, nazridernas "sommarstuga".
24 december
Julafton ägnar vi åt att upptäcka Almuñécar. En charmig stad när man lär känna den. En stad som har ett eget liv, inte bara turistindustri. Och platsen för fred och hopp!
I saluhallen
På en restaurang åt vi en meny som började så bra med paella. Sedan valde Birgitta och jag croquetas, vilket visade sig vara friterad skinkstuvning. Jaja….
Julmiddag åt vi i huset. Det blev mycket kött och korv. Och goda viner kostar nästan ingenting.
Naturligtvis hade vi julgran och julklappar.
På juldagen åkte vi till ”den vita staden”, Salobreña. En stadsarkitekts dröm i vitt, byggd på en kulle med en borg högst upp, tyvärr stängd för renovering.
Lunch: Vinkokt andalusisk chorizo. Ja just det, inget annat.
26 december
Annandagen är vanlig arbetsdag i Spanien. Och det är marknad i parken. Vi shoppar loss och köper på oss plånböcker, läsglasögon och sjalar.
Nerja
Efter shoppingen åker vi längs bergsluttningarna mot havet till Nerja och träffar Ina och Morgan, som ska vara två veckor i grannstan. Nerja är en annan sorts stad, i klassiskt vitt, elegant och inte lika brötig som Almuñécar. Här finns gågator med eleganta butiker och höga priser.
Utsikt från Balcon Europa
Julmusik
Middag på restaurang 34.
27 december
Loppmarknad i parken. Vi köper också element till huset. Från saluhallen: Kyckling, lammkotletter, bläckfisk, stora räkor.
Och skinka från Trevélez
Nu tänder vi grillen och lagar till en brakmiddag.
28 december
Menlösa barns dag och det verkar vara en helgdag här. Stormarknaderna är stängda men vi klarar oss ändå.
Till Frigiliana, ”Spaniens vackraste by”. En dröm i vitt (förstås), hus som klamrar sig fast på sluttningarna. Vyerna tar aldrig slut här på sydkusten.
Därefter ner till stranden och paella med Nerjagänget. ”Spaniens bästa paella”.
Äntligen badar vi vid stranden i Villella, nedanför oss. Inte farligt kallt, men stora dyningar denna den blåsigaste dagen hittills.
Vi tycks inte orka med fler äventyr i dag. Den sista kvällen softar vi. Vi har inte hunnit med allt man kan tänkas hinna med, men vi är nöjda ändå!
23 grader kallt i Luleå. Hem, ljuva hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar